Barn & unga berättar

Intervju med Lucas

"Det finns inget jag inte kan göra pga. sjukdomen, den påverkar inte livet, skolan eller relationer med andra."

Jag heter Lucas, jag är 16 år gammal. Jag bor med min pappa och min storasyster som är 22 år i en lägenhet. Jag kommer från Burundi, min mamma är död men jag har äldre syskon som bor kvar. Jag har börjat i gymnasiet, går åk 1 på ett program med inriktning ekonomi. Det är roligt och något jag verkligen ville, jag har fått sommarjobb genom kontakter som skolan har.

Mina intressen är tv, titta på film och serier och spela dataspel. Tycker om att vara med kompisar, vara ute, vara i naturen. Tycker om att vara själv i naturen koppla av och att läsa, brukar låna böcker på biblioteket, mest deckare på svenska. Tycker om Agatha Christie T.ex.
Går till kyrkan ibland med familjen

Vem vet om hiv?
De som vet om hivinfektionen är min pappa och mina syskon, annars inte så många. Jag har inte så stor släkt här i Sverige.

Med vem pratar du med om hiv?
Läkaren och kuratorn brukar prata och fråga om hiv. Pratar inte så mycket hemma med syster och pappa, jag vet inte ens när min syster går till sjukhuset. Mjag är inte orolig för dem, säger de inget så är nog allt bra.

När tänker du på hiv?
När jag gör saker som har med hiv att göra, tex tar min medicin, eller när någon pratar om det.

Ibland handlar det om hiv på tv eller i tidningar, jag brukar läsa och titta då. Jag är intresserad av den forskning som pågår, jag vet redan en del. Vanlig info om hiv vet jag redan, men ibland är det bra med repetition.

Har hiv påverkat din person?
Hiv påverkar mig lite, jag tänker mer på saker innan jag gör dem till exempel i klassen pratar jag och tänker på vad jag säger för att påverka dem, fast de skall inte förstå. Tänker efter två gånger hur jag säger saker.

Det finns inget jag inte kan göra pga. sjukdomen, den påverkar inte livet, skolan eller relationer med andra. Det är ganska bra att gå till sjukhuset, jag går dit tre ggr per år, varje gång får jag information från läkaren och jag får fråga vad jag vill.

I början när jag åt mediciner för 2-5 år sedan var det jobbigt, men nu är det inte alls lika jobbigt. Det var jobbigt för att jag inte visste varför jag åt medicin och då ville jag inte, jag tycker inte om tabletter. Innan jag fick veta att jag har hiv misstänkte jag det i några år, sedan berättade läkarna på sjukhuset. Jag visste en del från tv men sa inte till någon att jag redan visste. Jag var 13-14 år när jag fick veta, men jag tror inte det skulle varit bättre att få veta tidigare, då var jag för liten, det är inte bra att veta när man inte vet var hiv är det är bättre att få veta när man kan förstå.

Vad gör dig lycklig och vad gör dig ledsen?
Jag är en glad människa, jag har självkänsla och är glad! Jag kan inte komma på något som gör mig ledsen.

Vad har du för drömmar för framtiden?
Jag vill ha ett bra jobb, ha ett hus, familj och bra mediciner.
Om tio år tror jag att jag jobbar på ett bra företag, jag har fortsatt att plugga efter gymnasiet och jag bor inte kvar i min hemstad utan har flyttat. Jag tror inte att jag är gift, men kanske om 14 år.

- Lucas, 16 år

Intervju med Bella

"Det är jättekul att gå till sjukhuset, för då slipper man skolan jag har åkt själv dit de senaste två åren."

Jag heter Bella, jag är 15 år och kommer från Kenya.
Jag bor med min mamma. Mina föräldrar är skilda men pappa bor i samma stad. Jag har två syskon och mina kusiner som också bor i samma stad.

Jag har bott i Sverige i fem år, innan dess bodde jag i Kenya.
Jag går i åttan. Jag tycker om att läsa om jag inte är med mina kompisar. Jag gör läxor och tittar på tv. Jag tycker om manga och brukar låna böcker på biblioteket eller köpa.

Vilka känner till din hivinfektion?
De som känner till min hivinfektion är min kompis, mina föräldrar och mina syskon. Jag berättade för min kompis för tre månader sen, det bara kom ur mig efter det har min kompis frågat lite och jag berättat lite. Till exempel hur många tabletter jag äter och hur de ser ut. Min kompis är likadan mot mig nu när hon vet, det känns både bra och dåligt att jag har berättat, men det är bra att någon mer vet förutom familjen. Jag vet inte vad min kompis tycker om det men hon lovade att inte säga något till någon annan.

Vem pratar du med om hiv?
Både mamma och pappa brukar fråga om hiv. Till exempel om jag tagit medicinen, de pratar också om lagar och vad som kan hända, sen brukar läkaren och kuratorn fråga på sjukhuset.

När tänker du på hiv?
Jag brukar nästan aldrig tänka på hiv. Det är nog när jag tar medicinen, jag började med mediciner för ungefär ett år sedan. I början var det svårt, jag glömde men nu glömmer jag inte längre. Jag märker av mina mediciner på olika sätt, genom att få ont i magen och få ont i huvudet ibland.

Tror du att hiv påverkat/påverkar hur du är som person?
Ibland tänker jag för mycket, det mesta är nog jag själv inte hiv, men hiv gör det lite värre. Men det har inte påverkat den jag är.
Jag tycker det är skönt att berätta för någon att jag har hiv, men det är också det svåraste.

Det är jättekul att gå till sjukhuset, för då slipper man skolan jag har åkt själv dit de senaste två åren. I skolan vet de att jag går till doktorn var tredje månad så det behöver jag inte ljuga om.

Vad tycker du om att medicinera?
Om jag inte glömmer medicinerna så fungerar det bra, jag tar bara en tablett.

Vad gör dig glad/ledsen?
Jag blir glad av att läsa, det är mitt största intresse och att dagdrömma. Jag brukar dagdrömma när jag läser. Det finns många saker som gör mig ledsen.

Vad har du för drömmar för framtiden?
Förut vill jag bli tandläkare men nu har jag ändrat mig, jag vill bli ekonom och jobba på en bank eller ett företag. Jag vill flytta till en större stad och ha jobb och lägenhet där, kanske i Sverige eller utomlands. Jag vill inte ha några barn i så fall vill jag adoptera dem, kanske från Afrika eller Australien

- Bella, 15 år